Pappa till två blonda yrväder

JonasSommaren 2003, när Jonas Kube hade fyllt 30 år, firade han det med att åka på semester till Grekland tillsammans med en kompis. En dag vaknade han upp i en ambulans, förlamad från midjan och nedåt, utan något som helst minne av vad som hade hänt. Jonas hade gått i sömnen och fallit från balkongen. Han drabbades av en komplett ryggmärgsskada.

En månad tidigare hade han träffat flickvännen Andrea. Jonas första tanke efter olyckan var att göra slut med Andrea för att bespara henne det beslutet. Idag, tio år senare, är de gifta och har tvillingarna Wera och Melker 2,5 år.När Jonas var tio år bröt hans pappas kusin Janne ryggen. Så Jonas hade redan sett att det gick att leva ett liv som ryggmärgsskadad. Janne hade, liksom Jonas, skadat sig i trettioårsåldern och var ett stort stöd för både Jonas och hans anhöriga.
Läs mer

Karins solskensbarn

KarinKarin Pettersson är i grunden förlossningsläkare och involverad i projektet Mamma Pappa Lam, som delvis är finansierat av Stiftelsen Spinalis. Karins bidrag till projektet är den ovärderliga kunskap och erfarenhet hon besitter kring graviditet och förlossning hos kvinnor med ryggmärgsskador samt andra högriskdiagnoser.

Det är en av sommarens sista, men strålande, soldagar. Jag sitter redo på Voltaire Bistro i Sickla och inväntar Karin Pettersson som jag ska intervjua. Med ett foto som enda referens ser jag Karin komma, iklädd jeans och vit T-shirt. Hon är en lång och ståtlig kvinna, som går med lätta men ändå bestämda och målmedvetna steg. Med tanke på att hon lämnar en lång arbetsdag bakom sig ser hon oförskämt pigg ut och strålar ikapp med solen. När vi presenterar oss för varandra får jag genast intrycket av att Karin är en lättsam och okonstlad person med mycket energi.
Läs mer

Spinalis gör skillnad mellan liv och död

InkaintervjubwVåren 2010 startade Stiftelsen Spinalis, delvis finansierat av SIDA, och Botswanas hälsoministerium, Spinalis Botswana SCI Rehabilitation Project i huvudstaden Gaborone. Målet med projektet är att det ska finnas ett nationellt ryggmärgsskadecenter som drivs av lokal personal i Botswana – nu, tre år senare, är målet nästan nått. Jag träffade den ansvariga koordinatorn för projektet, Inka Löfvenmark, på en kaffe i Spinalisköket. Jag ville höra om hennes spännande resa från projektets start till idag.

Inka är sjukgymnast och har lång erfarenhet av att arbeta med ryggmärgsskadade personer. På Spinaliskliniken har hon arbetat i tretton år och innan dess arbetade hon sex år på ett rehabiliteringssjukhus på ett sjukhus i Chicago. Det var där Inka började arbeta med ryggmärgsskadade människor. Hon brinner för arbetet och är även passionerad resenär och fotograf. Läs mer